Vi började mästerligt genom att jag rotade i det tyvärr alldeles för tomma ölskafferiet och plockade fram en Ichtegems Grand Cru.
En belgisk brown ale lagrad på franska ekfat och sen uppblandad med olagrad öl av samma sort, så där som dom gillar att göra där nere i landet öl.En härlig syrlig sötma träffar näsan när man stoppar ner den i glaset. Det finns blåbär, hallon, lite skog och syran som finns påminner lite om äppelcidervinäger. I botten ligger en trevlig maltton som tillsammans med blåbären gör att det doftar blåbärsmuffins.
Smaken är givetvis syrlig, med lite choklad och en djup sötaktig syrlighet som känns lite mer komplex än vad man är van vid, kanske ett resultat av ekfaten? Vi hittar även bränt socker och en lite mer kletig sötma som ligger kvar i munnen efteråt. Jag skyller den på att man tydligen stoppat ett par majskorn i brygden.
Betyg 8/11
Detta är den enda öl som jag förde riktiga anteckningar över, så resten av resan blir något skakigare.
Vi tog oss sedan ner på stan och slank in på det närmaste jag har en kvarterskrog. Även om den ligger lite för långt bort för att det ska vara riktigt bekvämt, nämligen Red Lion.
Här valde Daniel ut en Raasted Cascade IPA, och nog var det en IPA. Härliga fruktiga toner, mestadels grapefrukt och aprikos. Lite lätt rostade malttoner och en bra färsk beska som svepte runt det hela.
Betyg 8/11
Vi hade för avsikt att ta en till öl här och njuta av en bra hamburgare, något som de verkligen serverar här. Men när vi anlände var det fullsatt på uteserveringen och nästan också helt tomt på lediga bord inne. Enligt mannen bakom baren hade alla kommit samtidigt och alla skulle äta innan de skulle vidare mot Slottskogen och Roxette. Vilket gjorde att det minst sagt var full fart i köket och väntetiderna på mat långa. Så vi hoppade på en skakande spårvagn av 80-tals modell och tog oss bort till Beefeater Inn där undertecknad kunde gå i god för att maten skulle smaka. Vi hittade oss ett bord ute och fick till oss varsin rejäl burgare med utsökta pommes. Till det varsin Ahle Real Ale.
En mjuk och trevlig öl, som vi uppfattade som angenäm. Just Real Ale är väl inget starkt kort för någon av oss. Men fina smaker, fräscht småfruktig och en behaglig beska. Något kraftigare än de exempel vi stötte på vid vårt London-besök. Något drag åt ESB hållet. För att beskriva den oerhört vagt. Den öl under kvällen som är svårast att beskriva så här i efterhand.
Betyg 7/11
Efter maten lockade nya äventyr och vi bestämde oss för att ta oss nästgårds åt Långgatorna till.
Ölstugan Tullen var det som lockade. Det var första besöket där för oss båda och vi gillade det. Snygg och sober men välkomnande inredning och precis som herr Bark på den eminenta ölbloggen Ofiltrerat redan konstaterat har de endast svensk öl både i kranarna och på flaska. Det säger mycket om den utveckling på ölfronten som vi haft i Sverige de senaste åren.
Här delade vi på en Skebo Herrgårdsporter. En väldigt traditionsenlig engelsk porter, med precis lagom mängder rostad malt, kaffe, mörk choklad och en liten fin rökighet på slutet. Fin balans och väldigt lättdrucken. Något man gärna haft ett par flaskor av hemma som husporter.
Betyg 8/11
Via fatkoll hade jag tittat ut att de hade en Dark IPA borta på Bishops Arms på Järntorget, endast ett par lätta stenkast från där vi nu satt. Så vi tackade för oss och knatade ditåt.
Det som väntade oss var varsin trevlig Hornbeer Hophorn Dark IPA.
Här hittar vi det söta, det fruktiga, det beska och det mjuka i en härlig kakafoni av inbjudande smaker och dofter. Det här är nog på vippen bättre än Amager Double Black IPA som är en av mina absoluta favoritbrygder.Betyg 10/11
För att inte bryta vår en-öl-per-ställe-policy tog vi oss efter denna högtidsstund raskt vidare tillbaka mot Andra Långgatan, men stannade inte förrän vi befann oss ett kvarts stenkast efter Ölstugan Tullen. Var hamnar man då tro? Jo, på förnämliga The Rover som alltid har ett intressant utbud av trevlig öl. Vi steg in och slog oss ner vid bardisken.
Jag fastnade ganska så direkt för något spännande som jag inte sett förut nämligen en flaska av De Dolle Dulle Teve 10¤ (Mad Bitch). En belgisk blond triple som jag hoppades mycket på och den upfyllde mina förhoppningar, det kan jag lova. Härliga mängder lätt omogna frukter, Daniel påpekade att det var gula hallon som dominerade doften, och det hade han fullständigt rätt i. Mjuka humletoner och en förtjusande belgisk jästsötma ramade in upplevelsen. Trots sina 10% slank den ner lätt och ganska så snabbt.
Betyg 11/11
Daniel drack en Svaneke - In your Pale Face IPA. En alldeles fantastiskt maltig pale ale, helt i hans smak. I denna IPA får de grova och kantiga humletonerna stå tillbaka för de mer välartade runda söta och inbjudande maltsmakerna. En alldeles lysande kombination av PA och IPA.
Efter detta var man givetvis mycket glad över hur kvällen artat sig och vi kände båda att det närmade sig sovtid. Men eftersom vi var glada i hågen och lätt alkoholförgiftade tog vi och slängde vår en-öl-per-ställe-policy i väggen och pekade ut något riktigt spännande som avslutning på kvällen.
Det fick bli en Mikkeller Spontanframboos som stått och tittat på oss i kylen bakom bardisken.
Här snackar vi hallon, djupt röda mogna och söta hallon. En rejäl syra höjd ett par snäpp utöver det vanliga med hjälp av perfekta mängder av tidigare nämnda hallon. Torr och fräsch i slutet med fina ektoner. Vi slår till med ett högt betyg även här.Betyg 10/11
Efter detta stegade vi ut på gatan igen, styrde stegen bort mot spårvagnar och buss. Tog varandra i hand, tackade för en trevlig och lyckad ölkväll och skiljdes åt.
