fredag 30 mars 2012

Hej Världen!

Ja, visst är det en ganska töntig rubrik, men den går inte att undvika om man i tillräcklig utsträckning under årens lopp sniffat kretskort och räknat mega hertz.

Det här är ett inlägg som tar upp ett par av de meningar som borde ha lagts upp på bloggen under dess första levnadsvecka. Men så blev det inte och sent är ju som bekant bättre än aldrig. Inte minst eftersom det faktiskt har visat sig att tillräckligt många av misstag klickar sig in på vår blogg och skummar ett par meningar eller två av det vi skriver.

Den här något anspråkslösa och ryckigt uppdaterade bloggen författas av inte mindre än tre glada pågar med ett stort intresse för allt som kan förgylla livet. Öl är en stor del av detta förgyllande, och varje enskild medlem av öljuntan ser nya upplevelser inom ölets mångfacetterade värld, lika underbar som den där första strimman av ljummen vårbris och värmande solljus som tillåts träffa ansiktet när vintern äntligen tvingas släppa taget kring vårt nordiska land.

Våra vägar korsades i Göteborg där vi alla tre studerade interaktionsdesign. Det upptäcktes då att ingen av oss var intresserad av att hälla i sig stora mängder snabbmakaroner med ketchup eller för den delen att hinka Sofiero. Resten är historia.

Varför namnet öljuntan? Vissa påstår att namnet kan härledas tillbaka i tiden och har sitt ursprung i ett fenomen vid namn syjunta och det faktum att det på juntans ölträffar pratas om allt, alla och mer där till. Andra påstår att bakgrunden är mer revolutionär och att öljuntan i en senare del av framtiden kommer att påverka den svenska ölscenen. Själva kliar vi oss mest i huvudet och koncentrerar oss på att konsumera så god öl som möjligt.

Huvudpersonerna i denna blogg följer nedan i strikt oordnad oordning.

Niklas (nollkoll)
En man i sina bästa år, bosatt i vår huvudstad och satt att bevaka Akkurrat. Har levt många år i regioner runt Öresund. Mannen som alltid har en korvgryta puttrandes i köket. Får han välja dricker han allra helst något som lagrats ett par år på fat, om det är lite syrligt blir det som allra bäst.


Daniel (Hakky)
En stolt man med halländskt ursprung. Han har studerat norrmän på nära håll ett par år, men flyttar just denna dag åter igen till ordvitsarnas hemstad, och som det passar honom. Bjud honom på en välhumlad DIPA och han är din vän för evigt.



Oskar (Glenneling)
En tvättäkta västgöte med de stolta gula o svarta färgerna kring sitt bröst. Uppväxt i den stad som gett mänskligheten Borås Djurpark. Numera med Göteborg som sin bas. Är ölen i hans glas mörkt, starkt och svart som natten, eller kanske det finaste Belgien har att erbjuda, då klagas det inte.


Väl mött ute i ölvärlden!

Observera: Dessa tankar och halvsanningar representerar bara en av öljuntans medlemmars syn på sin omvärld.

//Oskar

torsdag 29 mars 2012

Farväl Schouskjelleren (jag kommer tillbaka)

Jag tog en sista tur till Dojjan igår innan det är dags att flytta hem till Sverige igen.
Där drack jag

Thornbridge Jaipur
En sällsynt välartad IPA med en mild blommig doft och en lite söt nötig karaktär. För övrigt är det ananas och passionsfrukt som möter min näsa.

Smaken är mild och balanserad, tropiska frukter som samlas med en lite syrlig sötma och givetvis en del smörkola. Det märks att den är brittisk och inte amerikansk tycker jag.

Betyg - 8/11


Southern Tier - Chokolat
En mäktig imperial stout på 10% där namnet avslöjar i princip hela upplevelsen. Doften är fullpackad med mörk choklad, det finns egentligen bara lite syrlighet och kanske en hint av blommighet i doften.

Smaken är överväldigande chokladig och det finns väldigt lite bitterhet eller andra element egentligen. Den är spännande men det gränsar till nått annant än öl.

Betyg - 8/11


Meantime - India Pale Ale
En välbalaserad klassisk engelsk ipa med lite mer tillbakadragen karaktär. Man år jobba lite för att upptäcka blomtoner och lite nyslaget hö. Särskilt efter Chokolaten. Men den skulle passa som törstsläckare en solig dag på verandan.

Smaken är subtilt elegant och det är inga tråkiga bismaker utan rakt igenom en klassisk IPA.

Betyg - 7/11


Cantillon - Lou Pepe Gueuze
En 75cl fick det bli att dela på mellan tre törstiga vänner. De två andra hade inte provat spontanjäst tidigare men de gillade det förvånansvärt mycket. Detta är en rakt igenom perfekt gueuze tycker jag, den har så många fina subtila toner av grönt äpple, passionsfrukt, melon, mango och annat tropiskt gott.

Smaken är också den komplex och jag hittar kiwi, ananas, mango etc etc.

Betyg - 10/11

söndag 25 mars 2012

En fredag på stan


Denna helgen innebar en del öl, då Patrik var på besök från Malmö.
Fredagen spenderades till största del på Akkurat. Men började på BA Vasagatan med en Strömsholms Köpingshus Rhöd. Trevlig och lagom. Bra början. 7/11.

På väg mot akkurat dök vi in på Ardbeg Embassy och tog varsin Skebo Marynka. Inget vidare tyvärr. Smakade lite maltigare industrilager. Betyg: 3/11.

Jaja, akkurat next. För att fräscha upp så blev det Cantillon Lou Pepe Framboise. Riktigt jävla god e den ju, lätt 9/11.

Följde upp med en Kundmülier Weiherer Rauch. En ljus rököl, första för mig. Lagom rökig, bara lite extra karaktär. Passade fint till osttallriken. 8/11.

 Patrik valde Günter Schwarzbier.

Kände mig då vädligt tyskvänlig ( oj.. kan man uttrycka sig då? ) och gav mig på en halv Ganställer Pils. Riktigt trevlig pils. Funkade fint till potato skins. Och AW-varmkorven. 8/11.

Nu anslöt även Peter. Detta tyckte vi borde firas. Och beställde in en välkänd vän. Nog sagt.


Vid denna tidpunkt hade akkurat blivit helt överfullt. Löningen gjorde sig påmind. Vi valde att gå över till den mörka sidan. Monks i gamla stan. Som fortfarande hade fokus på den mörka ölen alltså. De Molen ägde fortfarande kranarna. Och vilka kranar. Av nån anledning började jag dock med en Slottskällan Kloster 2008. Helt ok. Men lite degig smak på något sätt. Fruktig och tjock. 7/11.

Vidare en Ellezelloise Hercule Stout. Bigaråer. Syrligt och djupt. 7/11.

Sen blev det De Molen List & Bedrog. Imp. stout som legat på bourbonfat. Riktigt god. Vanilj. Ekig. Lite rök och lite syra. Vinöst. Bra! 9/11.

Något uppfriskande behövdes. Min uppgift att få Peter och Patrik att gilla suröl fortsatte. En Cantillon Iris borde ju göra jobbet. Men icke. Jag kämpar vidare. Jag säger dock 9/11.



lördag 17 mars 2012

Öljuntans födelsedagshelg, dag 2

Det är sannerligen hög tid att låta er få ta del av dag två av öljuntans kalashelg. Så bänka er hemma i stugorna, sätt er ner på en sten i skogen, tryck armbågen lite extra hårt i sidan på herrn bredvid i den alltid överfulla tunnelbanevagnen i Tokyo. Eller vart ni läsare nu befinner er i dessa ständigt uppkopplade tider.

Vi började denna födelsdag med att brygga öl, vår andra i ordningen. Denna gången försökte vi inte uppfinna en ny ölstil, utan nöjde oss med att försöka brygga en bra APA. Även denna gång utnyttjade vi Humlegården och Maltmagnus för att få till oss rätt ingredienser.

Ett recept kan vara bra att ha nerskrivet, speciellt om man är flera som brygger. När man har trevligt är det lätt att fokus inte helt är på ölbryggandet. För vår APA använde vi oss till största delen av Pale Ale malt och kompletterade med lagom doser Munich, Vienna och Havre.

Vi tömde malten i vattnet vid 50 grader, inte för att någon av oss har en aning om vad det gör, men vi har läst oss till att en del gör så, då gjorde vi det också. Det rördes, rördes och rördes för att försöka hålla en jämn temperatur. Men tydligen rörde vi inte med tillräckligt djup och elegans. För när den digitala termometern närmade sig de 66 grader vi tänkt mäska vid så fick vi i vår rörande iver med oss malt från djupaste botten. Plötsligt hade vi 80 grader i grytan istället. Nu blev det bråttom, vi hytte med våra nävar i desperation, vad hade vi gjort för att förtjäna detta? Grytan togs av från värmen, vi pytsade i kallvatten och is för att få ner temperaturen. Trots alla dessa försök dröjde det närmare kvarten innan vi fick rätt temperatur.

Efter två brygder är det bara att konstatera att just det här med att hålla stabila temperaturer är svårt när man brygger hemma. Något som hade varit smart vore att ha strippat grytan från dess isolerande ytterskikt, men det var inget som slog någon av oss under våra försök att få ner temperaturen. Till slut hade vi i alla fall fått allt i ordning, och efter detta förtjänade vi öl. Inget kan väl passa bättre än att premiärsmaka öl vår första öl, när vi brygger vår andra. Sagt och gjort, det var precis vad som skedde.

Öljuntan Nomadbryggeri - Revolution för nybörjare

Det vi hade försökt oss på att brygga var alltså en Belgian Style Black IPA.


Det kan sägas att vi inte var lite spända inför detta ögonblick. Det vi doftade på hade mycket belgojäst, russin, viss sötma, en del malt, granbarr, bubbelgum och sådana där sura körsbärsgodisar. Doften lovar mycket, det är det ingen tvekan om.

Efter första klunken var vår första tanke "oj, var det inte mer än så här" Vi fick nog inte ut vad vi ville av malten och sockret/honungen. Då vi missade att inhandla en hydrometer inför första bryggningen hade vi tyvärr inte koll på alkoholhalten. Men ska man gissa och det gör vi ofta i denna blogg, så tror vi på 5-6% Alltså inte alls de 8-9% vi siktade på. Den känns mycket ung, har en överraskande hög syra, dock ren och fin. Humlen biter i bra och finns där rakt genom ölen. Det finns en liten blommighet och mörka toner från svartmalten.

Egentligen inte dum alls, men inte vad vi siktade efter. För att vara första ölet måste man sätta ett betyg som definitivt tar sig upp på godkänt. Väldigt svår att kategorisera. En mörk APA med drag av spontanjäst belgiskt, är nog det närmaste man kommer.

Betyg: 6/11


Eftersom vi mäskar i 90 minuter finns det tid för fler öl. Nästa blev ett från systembolagets februari-släpp.

Sierra Nevada - Northern Hemisphere Harvest

Djup doft av fin och färsk humle, vilket kanske inte är så konstigt då ölen är brygd med just färsk humle. Bakom humlen döljer sig skogaholmslimpa, passionsfrukt och YES diskmedel.

Smaken domineras av humle, rå humle som fortsätter i evigheter. Den har mycket långt-fram-i-munnen-beska och något som påminner om bondgård. En viss fruktighet finns där också främst i form av färska hallonbåtar. I avslutet hittar vi en något metallisk rökighet och den där omisskänliga känslan av varm, kanske något bränd elektronik.

Det är en bra öl, men vi är överens om att vi alla hade trott på mer. Humlen känns nästan avskild från resten av ölen. Ändå blir det ett fint betyg.

Betyg: 8/11


Mitt i dessa trevligheter skar en signal i öronen, den kom från köket och berättade att mäskningen var avklarad. Vi höjde temperaturen till 75 grader, som vi höll i 10 minuter. Under tiden förbereddes humlen. Sen pressade vi ur allt vi hade ur malten. Vi vägde upp maltresterna till 2.9 kilo. Förhoppningen är att vi så småningom ska räkna en massa siffror för att se vad vi får ut av vår bryggteknik.

Vi lät det hela koka i 60 minuter och hade i Chinook vid 45 minuter, samt Cascade och Tomahawk vid 5 minuter.

Vi hann givetvis med att dricka lite öl också, en norsk sådan.

Haandbryggeriet - Odin´s Tipple

Inga överraskningar här, vi hittar tydliga och rena dofter av kaffe, vanilj, choklad och bränt socker. Bakom detta charkuterirök, en närvarande alkohol, citrus och tall.

Mörk, mörk, mörk och maltig, blött socker och choklad med hög kakaohalt. Fräsch men tung och hasselnöt i slutet.

Betyg: 9/11


Vår APA hade nu kokat klart och vi bar försiktig in grytan i badrummet. Jag hade i förväg fyllt alla lediga ytor i frysen med 5-literspåsar fyllda med vatten. Effektivt var bara förnamnet, på 20 minuter hade vi fått ner temperaturen till önskade 20 grader.

Trots den snabba kylningen hann vi med ytterligare en öl. Från Norra Europa och Norge tog vi oss över vattnet och landade i Michigan hos Shorts Brewery.

Shorts Brew - Sustenance Bourbon Barrel

Här doftar vi dill, källarfukt och gräs. En del grönsaker, speciellt sparris. Det finns även karamell, tofee, järn och något surjäst.

Mycket sötma, första intrycket är att den är lite söt. Den har en maltsötma och kropp som påminner om en Barley Wine. Det finns en blygsam ekighet, men där eksyran ska finnas är det mest kaffesump, lite tråkigt. Bakom allt detta en bra humlighet, vi känner oss nu lite stöddiga och säger Sorachi ace.

Betyg: 7/11


Efter denna öl tog vi hand om de sista stegen i vår födelsedagsbryggning. Vi tappade upp på noga rengjord och desinficerad jästunna. Syresatte genom en rejäl omgång med hålslev, sen i med jästen, på med locket och nu var det bara att vänta.

Bryggningen således avklarad, vad bör man då hitta på? Man kan diska efter sig, fundera över vad som gått bra och mindre bra under bryggningen. Vi tog oss istället en öl till, för enkelhetens skull höll vi oss kvar på amerikansk mark.

North Coast - Grand Cru

Sött, hallon och belgiskt i doften. Doftar lite som ett mellanting mellan Barley Wine och fransk cider. Det finns även en viss kryddighet och en del äpple, kanske calvados?

Smaken säger dock punch, kanel och äpple. Tydlig maltsötma, stor i kroppen och balanserat besk.

Betyg: 8/11


Nu när vi kände oss riktigt igång gick vi raskt vidare till nästa öl. Nu satte vi oss åter i båten och rodde snabbt och elegant över till Norge igen.

Nögne Ö - India Saison

Mycket grönt i doften, med betoning på selleri och koriander. Det finns en brödighet, lite citrus och honungsmelon. Fräsch och fin att dofta på.

Grönt även i smaken, selleri och koriander även här. En mjuk behaglig beska och även lite passionsfrukt. Trevligt, ganska lättsamt och lagom.

Betyg: 8/11


Det fick bli en sista öl innan det var dags att se vad staden hade att erbjuda. Vi satte oss återigen i båten, men tog en kortare roddtur denna gång och hamnade i Danmarks huvudstad. Om någon missat det så brukar den kallas Köpenhamn.

Nørrebro Bryghus - Imperial Skärgaards Porter Cabernet Barrel 2009


Vanilj och bourbon i doften, tillsammans med mocca, gräs, apelsinzest, lakritspulver och plåster. Även en viss druvighet och strävhet i doften.

Den smakar gammalt, är rund och ekig, mycket eksyra, vin-druvig som vanligt rötjut, torr och mycket vinös. I eftersmaken kommer det lite sötma som domineras av plommon, dadlar och julkryddor. Det är komplext detta, väldigt trevligt och ett bra exempel på vad ekfatslagring kan göra med ett öl.

Betyg 9/11


Vad vi drack ute på krogen får vänta till ett annat inlägg. Detta inlägg är redan nu överlångt.

//Oskar




Södra Maltfabriken Rude Lager

Doftar jästigt och bittermandel. Järn. Friskt o fräscht. Smakar maltigt o mandeln igen. Ganska lätt och behaglig känsla. Smakar starkare än vad det är. Lite plast o lite bränt. Förutom bittermandeln så är det helt ok. Humlen är där men blygsam.

UPDATERAT: Vi prövade även IPAn och deras Pale Ale, och dom hade samma felsmak. Södra Maltfabriken har meddelat att batch 4 är defekt, alla 3 öl. Även öl ur batch 5 är tydligen defekta. Synd, speciellt för killarna på bryggeriet. Men vi får lov att återkomma till Södra när saker ordnar upp sig. 

Betyg: -/11

fredag 16 mars 2012

En lambic från ICA Maxi: Chapeau Framboise

Hade läst på beerswedenforum om denna. Men blev ändå minst sagt förtjust och överraskad när jag såg den stå i folkölshyllan på ICA Maxi vid Nacka Forum. Givet köp. Fredag så är det dags att pröva. Hurra!

Alltså, en hallonlambic från Brouwerij De Troch. En lambic på 3,5%. Inget sverigeanpassat alltså, en riktig belgare med syfte att vara lågalkoholhaltig. Fantastiskt.


Hur är den då? Jag hade en bild av den innan jag öppnade den. Som en framboise fast ett par snäpp lättare och sötare. Och ja, i princip så var den. Doften är hallon. Sylt och saft. Inte så spontanjästig doft såklart, men syrlig och ganska tydlig ekkänsla.
Smaken är ungefär samma. Sött, syrlig att väga upp. Ganska vinöst och en del ek även i smak. Vad ska man säga. Lite som en mogen isglass.

Sött o sliskigt, ja. Bra som en riktig lambic, nej. Riktigt kul med en lambic på ica, ja. En glad Niklas, jajemen! 30 riksdaler och cirka värt det. Kan bli riktigt gött till sommaren, men funkar även en fredag i mars. Bravo!

Betyg: Tja.. 7/11 kanske

torsdag 15 mars 2012

Farväl håndverkerstuene

En kollega var på besök här i Oslo så jag föreslog att vi gick till handen som jag skämtsamt kallar den. Denna restaurang är inte bara charmig på grund av sin mat och sin mysiga atmosfär, de har även en diger öl-lista och ett gäng kylskåp som man har fri tillgång att kika in i. Först ut var.

Haandbryggeriet - Dobbel Dose
En klassisk IIPA för alla tillfällen skulle jag säga. Den har allt och lite till.

9/11

De Molen - Jaar & Dag
Denna saison är mörkare än man kan förvänta av typen, den doftar dock söt fruktig belgojäst, nästa rå fruktighet, väldigt friskt, det finns tallbar hallon och en utpräglad söt maltighet.

Smaken är lik doften, det är många frukter som samsas däribland äpple, hallon, och kanske plommon? Det finns en likhet med en belgisk blond och avslutningen är elegant med perfekt beska för att inte förstöra alla fina frukter.


Betyg 8/11

måndag 12 mars 2012

Sixpoint Bengali Tiger

På akkurat. Detta doftar sura röda remmar och nygnuggad humlekotte. Vinbär eller liknande.

Smakar färskt o friskt. Lite smörigt. Hjortron. Tuttifrutti. Sura godisar, dom turkos/rosa flaskorna. Lite tvåligt. Citrusy. Beskan kommer efter ett tag, och med kraft. Färska kottar all over the place. Riktigt bra. Ganska stilla, som en bitter ungefär.

Betyg: 9/11

söndag 11 mars 2012

Meantime American Brown Ale

Jag hade inte tänkt blogga denna öl, men jag blev så glad av att dricka den, att jag inte kunde låta bli. Jag lovar att det inte bara var alkoholen som gjorde mig upprymd.

Detta är andra ölen från Meantime jag dricker och jag är lika imponerad av denna som av Yakima Red Ale, vilken jag verkligen uppskattade. Det som dessa har gemensamt är en extremt tilltalande fräschör och en enkelhet som jag uppskattar. Återigen påminns jag om att en öl inte behöver vara komplex, överhumlad och sprängfylld med smaker för att den ska gå att uppskatta.

Efter detta babblande blir det recension.


Hela doften påminner om en engelsk pub, lite lätt mögelfuktig, inpyrd av gammal rök och friterade pommes. Med 30 år gamla möbler impregnerade av all utskvätt öl. För den som inte hänger med, så är detta i mitt huvud enbart positivt. I doften finns det en lätt ton av nöt, och en fruktighet med mestadels röda bär som jag väl känner igen från Yakima.

Det som slår mig vid första klunken är att det är en bra balans mellan beska, sötma och maltigheten. Det finns röda frukter, en fin mild maltsötma och en aning skarp beska som aldrig tar överhanden.

Betyget blir högt, det finns en självklarhet i öl från Meantime, man ber inte om ursäkt för smakerna, men blir inte heller amerikanskt buffliga. Jag måste köpa mig fler.

Betyg 9/11

lördag 10 mars 2012

Evil Twin Been Smoking Too Long

Eftersom nu Evil Twin och Omnipollo lite spontant blivit juntans hjältar så firar jag nu lördag med en bourbon barrel aged smoked imperial stout från en av dom. En freaked out Ashtray heart. Inköpt på ölbutikken.

Har nu suttit å druckit denna 33a i ungefär en timme. Den räcker hur länge som helst. Efter som smaken aldrig lämnar munnen så är det en jävla tur att den är riktigt god. Den doftade faktiskt ganska blygsamt. Mjölkchoklad och oxfond. Lite rökigt och pepprigt.

Smaken har utvecklats mycke sen öppning. Men fortfarande inte särskilt rökigt. De rökiga ligger lite bakom och gömmer sig med humlebeskan tillsammans med lite syrlighet. Smaken är kraftig men väl sammansatt. Torrt är det. Samtidigt ganska oljigt. Går de? Kaffen är där. Eken och den kärva boubonkaggen finns där. Men sötman väger upp. Sa jag att de är ganska kryddigt? Som en chili-gryta. Börjat andra glaset nu. Efter en timme. Pris per tidperiod = bra som fan. Evil twins öl har ofta fyndiga namn som ofta får en att tro att dom är galna och extrema. Oftast gör han sina expriment väldigt lätttillgängliga, på ett väldigt bra sätt.

Betyg: 9/11




Pub crawl i västra Göteborg

En något decimerad junta, 2/3, begav sig ut på staden för att finna god öl. Resan började på The Rover på andra långgatan här i Göteborg. Dit hade vi gått specifikt för att de hade

Dieu du Ciel - Aphrodisiaque
Svårstavad men lättdrucken. Vi börjar med doften som är ljuvlig, mängder med söt vanilj och gräddig choklad möter mig. Det finns mycket fruktighet som inte helt matchar den kolsvarta färgen.

Smaken är också den ljuvlig, samma goda vaniljtoner kommer igen och det är en öl som är svår att klassificera, det lutar åt en Stout men bryggd med en enorm känsla för balans mellan djup och luftighet.


D: 9/11


Sedan gick vi vidare till nästa godsak.

Weyerbacher Double Simcoe IPA
Perfekt balas i doften, alla goda söta karamelltoner samsas med blommig humle och frisk färsk sommarfrukt.

Smaken är också den välbalanserad, något rå och lite metallisk men inget som stör. Jag drog en paralell till Mikkeller I hardcore U men med mer syra och lite råare framtoning som sagt. Det myllrar av tropiska frukter och frisk krispig beska som avslutning.

D: 9/11


Dags för oss att dra vidare till nästa pub, vi ställde in siktet på Haket på första långgatan på grund av deras erkänt goda flaskutbud.

Väl inne på puben så bad jag att få se på listan över öl, det fanns en diger pärm som dessutom hade sortering på öltyp, det gladde hela gänget. Jag (D) fick den stora äran att välja första öl. Jag kände för något friskt så jag frågade mannen i baren om han kunde visa mig det spontanjästa. Det kunde han och jag valde:

De Oude Cam - Exclusief Oude Geuze 2009
En oerhört väldoftande öl med mängder av doft, lite märklig beskrivning men det är nog den mest potenta gueze jag doftat på. Det är klassiska syrliga dofter som äpple, grape och citron.

Smaken är inte mindre imponerande, en krispighet jag sällan upplever blandat med distinkta smaker av frukt. Klockren.


D:10/11


Nu var det O:s tur att välja nästa bryggd. Han valde att inte visa mig flaskan innan jag hunnit dofta och smaka.

Westvleteren Blond
Den doftar oändliga mängder rå spannmål, en doft jag verkligen uppskattar i en öl, jag får för mig att man använt väldigt färsk malt. Bakom spannmålet finns det fruktiga toner och en hel del belgisk jästsötma. Jag gissar att det är en belgare eller möjligtvis en amerikansk klon eftersom doften är lite extravagant.

Smaken är något mer tillbakadragen men oerhört raffinerad, de råa spannmålssmakerna ligger hela tiden i förgrunden och bakom turas olika fruktsmaker om. Det är en mycket god och rå form av en belgisk blond.

D: 9/11


Nu var det min tur igen (D). Jag ögnade igenom den digra listan över tillfälliga "Jästöl" eftersom vi är i GBG så är ordet roligt. Jag ser nått för, håll i er, 69:- som jag bara måste testa.

Omnipollo - Leon
Det som möter en direkt är som O uttryckte det "Härlig belgisk blommig försommaräng som är daggvåt'' Det blir inte mer poetiskt än så på ett ölhak kl 00 en fredagnatt. Dessutom finner vi dofter av jästsötma, ferraribil, sega råttor och en touch av weissbier.

Smaken är också den magnifik, torr och krispig med en del blommighet. Den är söt och det finns små hintar av hyvlat trä och även i smaken finns en del weissbier.

D: 9/11


Då har vi kommit till kvällens sista öl. Efter att ha påpekat för bartendern att 69:- är billigt för Omnipollon så nämner han att han fått in ytterligare en öl från samma bryggeri, en IPA. Jag hör då min öljuntekamrat säga att det förmodligen är Russian Roulette? Mycket riktigt.

Evil Twin/Omnipollo - Russian Roulette
Denna öl är spännande på mer än ett sätt, det är nämligen så att den kommer i identiska flaskor trots att halva batchen är ljus och den andra halvan är mörk. Bartendern hade sagt att han bara fått in den ljusa, kanske visste han inte, kanske skojade han med oss. I vilket fall så blev vi lika förvånade båda två när vi hällde upp en mörk öl!

Doften är intensiv och inte alls som en mörk öl. Det doftar väldigt ljust och precis som man förväntar sig av en IPA. Det är en del koriander och grönsaker i doften.

Smaken visar sig vara mer mörk än vad doften hade hintat om. Det är en ganska osöt smak med kraftig beska som är väldigt torr i eftersmaken och den nyper verkligen runt halsmandlarna en bra stund. Den känns rå och inte så insmickrande men inte desto mindre briljant.


D: 9/11

måndag 5 mars 2012

St. Georgen Bräu Keller Bier

Skulle göra en härlig korvgryta ikväll tänkte jag. Oavhängigt detta tog jag en runda på bolaget för att kompleteringshandla lite från senaste släppet. Har sen innan införskaffat mig 6 Brooklyn Chocolate, 2 Rasputin BA, 1 Schneider Nelson och 2 Hops kill. Nu blev det även 1 var av St. Georgen Keller Bier, Sigtuna east coast IPA och Früh Kölsch. Väl hemma tänkte jag mig att en kellerbier passar väl suveränt till en redig korvagryda. Även om jag nu inte direkt är helt bekant med stilen får jag erkänna. Men jag antar helt obefogat denna gång.


Kellerbieren är härligt bärnstensfärgad mot knäckhållet. Doftar som en vanlig lager fast med lite mer malt. Lite mycke järn kanske. Men smaken. Som en blandning av en pilsner och en bitter. Lustigt. Och väldigt välsmakande. Lite härlig knäckighet och brödighet. Lite frisk metallisk, på ett trevligt sätt. Kanske lite citron. Små, små fina bubblor som gör det väldigt lättdrucket. Rätt fräsch blygsam humle till detta. Väldigt lätt munkänsla. Skulle kunna varit en folköl, om det inte vore för den fylliga maltigheten. Funkade fint till korvgryta, men kanske borde jag haft mer än 1 flaska för att kunna bälja i mig lite mer generöst. Efter maten funkar den finnemang också. Jag gilllart! Detta är old school brewing.

Betyg: 8/11

//Niklas

söndag 4 mars 2012

Brooklyn Black Chocolate Stout


Så var det då återigen söndag kväll, dessa ambivalenta timmar när helgens spontanitet är på upphällning. För att lätta upp sinnestämningen passar det då ypperligt att avnjuta något förhoppningsvis riktigt trevligt.

Jag har inte druckit Brooklyn Black Chocolate Stout innan, men hört mycket gott om den, inte minst av bloggkollega Niklas. Jag hade inga stora förhoppningar om att få tag i denna innan helgens slut. Den tog ju slut på 10 minuter på mitt lokala bolag på Karl Johansgatan, då en person stått och hoppat utanför systembolagets dörrar och helt enkelt roffat åt sig, 10 av 12 lådor innan någon hann säga flaska. Jag kan inte låta bli att tycka att det är ett tråkigt beteende. Men jag hade vägarna om Borås i helgen och lyckades på väg dit springa på fyra ensamma flaskor på systembolaget i Bollebygd. För att slippa spekulationer kan jag nämna att jag girigt inhandlade alla fyra.


Jag gillar mina stouts och porter, en bra sådan kan jag nästan lukta på i evigheter. Det finns så mycket nyanser att hämta där nere i det djupt mörka och fuktiga. I denna hittar jag rostat bröd, skorpor, mjölkchoklad, kaffe och vanilj. Kanske även lite vingummi, av den svarta typen. Jag fångar även upp en ren doft av alkohol och en liten stickande syra, som precis bara kittlar näsan när man tar riktigt djupa andetag. Det är tur att man sitter hemma när det ska till att djupandas ordentligt med näsan långt nere i glaset.

Smaken är mycket, homogen och väldigt kompetent. Efter första klunken är det svårt att hitta något som riktigt sticker ut, det är inte förrän de rostade tonerna kompletteras av en bra efterbeska som jag får en smak som är lätt att placera. Alkoholen pumpar på bra, och nu hittar jag även en mer bitter mörkare chokladsmak, kaffe, och den där ettriga lilla syran som fanns i doften. Nästan lite åt citronhållet till, den fräschar upp det väldigt bra. Den påminner om körsbärslikören i en Aladdin-ask, fast god.

Det är bra detta, mycket bra. Det som främst förvånar mig är fräschören den har, trots det murriga smakerna. Ingen fuktig jordkällare som det ofta kan bli i dessa alkoholstarka stouts, något som jag i och för sig gillar, men det är trevligt med omväxling.

Det ska bli intressant att se hur den utvecklas under tid i mitt ölskafferi.

Betyg 9/11

//Oskar