Nøgne Ø - Two Captains

2/3 av juntan var samlade i lördags, då passade vi givetvis på att njuta något extra gott i värmen.

Nøgne Ø - Two Captains
En öl jag sprang på i Oslo förrra veckan, den bryggs inte så ofta verkar det som så jag passade givetvis på att köpa.
Doften är frisk citrus och solmogna persikor, det finns allt man kan förvänta sig av en riktigt bra IPA men givetvis i kvadrat när vi pratar om Nøgne. Det finns även en hel del ananas och faktiskt ett litet saltstänk får vi för oss. Smaken är maltigt söt, kraftfull men elegant. Den påminner om #500 från samma bryggeri men lite lättare och mer finess tycker jag. Iaf så kommer den funka vid fler tillfällen än #500, och som bäst passar den nog nu på sommaren. Det är östkustkaraktär som präglar både doft och smak och det finns en del koriander också. På det hela taget en mycket kompetent öl.

Betyg 9/11

Eskiltuna Ölkultur - Mälarbadens Sommarale

Första försöket att beställa öl från det lokala sortimentet på Systembolaget resulterade bland annat i denna öl. Vilken borde passa fint en solig helg som denna.

Doften är humlefrisk och persikofruktig, det är således inte direkt svårt att känna igen de rätt rejäla mängder amerikansk humle som stoppats i denna öl. Jag hittar också lite citron och rostbröd, men även ett lätt stänk av kaffe.

Första intrycket efter en klunk är att det är en fin balanserad men ändå tuff beska rätt igenom hela ölet. Den är lätt och frisk och blir aldrig tung, vilket säkerligen till vissa delar har att göra med att den är rätt beskedlig i alkoholen. Fruktig, nästan exotisk med lagom mängder malt och bröd. Torr och besk i avslutningen.

En trevlig, lättdrucken sommaröl som inte sticker ut åt något håll.

Betyg 7/11

Bryggardags - Imperial Stout

Eftersom det är högsommarvärme ute så passade vi på att brygga oss en Imperial Stout.

Vi tänkte oss något fylligt men lite rått med en balanserad beska. Gärna upp mot 10% och fin rund restsötma. Efter att vi kliat oss i huvudet ett par dagar och googlat oss igenom allt för många sidor var vi tillslut nöjda med receptet. 

Basen i vår öl fick bestå av munich 25, sen kryddade vi med karamelmalt, chokladmalt, dark ale, rostat korn och kornflingor. Eftersom vi var lite rädda för dåligt utbytet med mörkare malt i kombination med BIAB-bryggning använde vi oss för första gången även av maltextrakt, ett ljust sådant. Vid 65% effektivitet skulle detta resultera i ett OG på 1.113 och en alkoholhalt på 12.6%.

Bryggningen flöt på väl, det är fjärde gången detta och momenten börjar sitta i ryggraden. Nytt för denna gång var brygghandskar samt en sprejflaska fylld med en lagom koncentration av StarSan. Båda två visade sig vara nyttiga vid bryggningen. 

Vi hade även i lite humle, det är ju ofta att föredra. Vi använde oss denna gång av vår favorit Whitbread Golding Variety som aromhumle samt den tyska Northern Brewer som bitterhumle. För att uppnå den restsötma vi vill ha tillsattes lönnsirap under koket. 

Kylningen genomfördes som vanligt i badkaret med 5-liters påsar med is. Vilket har visat sig vara rätt så effektivt och vi lyckades kyla ner våra 8 liter på runt 40 minuter. 

Det går ju inte att brygga öl utan att också dricka öl, jag börjar luta åt att det vore fysiskt omöjligt att sköta bryggningen med ett lätt och elegant handlag om man inte fick smörja insidan samtidigt.

Vi började med lite franskt, från senaste släppet på systembolaget. 

St. Sylvestre Bière Nouvelle

Luktar fräscht, påminner om en weize eller en belgisk wit. Det finns en del fuktig halm, lite grönsaker och i botten solmogna persikor. 

När man smakar den börjar den just som en belgisk wit för att sen gå över i något som närmast kan liknas vid en skotsk ale. Fräscht, friskt och moget med större maltbotten än vad man trodde. Den är nötig, blommig och lite varm. Bra detta och väldigt trevligt avvägd.

Betyg 8,5/11

Evil Twin Brewing -  9th Symphony

Tuff, rå och lite spritig i doften. Man märker direkt att det är något speciellt och kompetent i glaset. Vi hittar även någon liten pepprighet, en del hallon och solvarma regnvåta träplankor.

Lätt fruktig i smaken, rätt torr, en del brett och i slutet lite mer mogna frukter, äpple och jäst. Svårt att säga så mycket om denna,  mer än att det är bra och att det håller ihop på ett imponerande sätt. 

Betyg 9/11

Nögne - Holy Smoke

Här va det rostade toner, choklad och väldigt tydlig sötlakrits. Fin rökighet i botten, kanske inte så komplex som man hade önskat.

Fin rund rökighet i smaken, choklad även här. Bra utan att imponera, och mycket lätt drucken med tanke på stilen.

Betyg 8/11

 De Molen - Tsarina Esra

Vi luktar oss till en viss sälta, djupa röda bär, lakrits och portvin. Det är en ren lite söt doft. 

I munnen är det honung, sötlakrits, tallkåda, skog och bittermandel. Vi säger också koriander, trots att vi inte är helt säkra. 

Betyg 10/11

Efter all god öl avslutade vi bryggningen med att sila vår vört och syresätta den genom ett ivrigt vispande med en hålslev. Vi kollade även vårt OG och det hamnade på 1.095, dvs en bit under det teoretiska OG vi skulle fått vid 65% utbyte. Dock ungefär där vi ville hamna, så vi blev oerhört nöjda. Vi tyckte också det var en bra idé att slänga i lite jäst, det fick bli av typen Scottish Ale. Vi har i våra tidigare brygder haft lite problem med en irriterande syra. Vi tror att det kan vara en för hög jästemperatur. Därför provar vi denna gång med våt t-shirt över jäshinken. Tyvärr är det ju minst sagt sommar ute, så vi får väl se om vi får ner temperaturen tillräckligt genom detta. 

//Oskar

Schneider Weisse Tap X Mein Nelson Sauvin

Denna har redan behandlats överallt känns det som. Så ingen lång recension här. Jag vill mest säga att jag gillar den. Har skjutit upp att dricka den pga alla halvpositiva recensioner, men wow. Somrig och grym! Uppfriskande till tusen! Så denna blir det fler av kan jag säga.

Betyg: 9/11

Gänstaller-Bräu / Närke / De Molen Europa-Bier Elevator

Köptes i Köpenhamn. Vet inte så mycket om den. Försökte göra research, men hittade bara något om akkurat för ett par år sen. Dricker inte närke så ofta, så känns kul det här faktiskt.

Doftar lite sött och maltigt. Men också friskt av humle. Också hö och honung. Doftar tungt. Ganska trögflytande vätska. Skummet tar sig djupt ner när man snurrar glaset.

Där kom de! Sådär krämigt som i kaggen. Honung finns där. Ganska sött. Ganska kraftig alkohol, men inte störande. En doppelbock alltså. Men väldigt mycket barley wine i smaken. Men gräddigt. Lite smakerna från en cognac faktiskt! Humlen är andrefiol o är med bakom å fräshar upp. Lagom kraftig beska. Men passionsfrukt o citrus. Denna flaskan gick ut förra februari. Hade velat spara en flaska ännu längre kanske. Riktigt rolig öl!

Betyg: 9/11

Copenhagen Beer Celebration 2012

En inspirerande lokal..

I lördags var det alltså CBC. Just nu oroar jag mig vad andra bloggar ska skriva om. Vilka öl som egentligen var bäst på festivalen, men som jag missade. Jag hade förberett mig lite lagom. Är inte i närheten så kunnig som många verkar vara. Väl där så kunde jag inte researcha, så det blev vad det blev. Mycket goda saker. Men samtidigt är jag splittrad. Jag älskar dessa festivaler. Men tycker ändå alltid att det är lite rörigt och svårt att verkligen ta in alla öl man dricker. Man hinner ju liksom bara smaka på ölen, och om man aldrig dricker dom igen så känns det mest som att pricka av en lista. Kul när man är där såklart, men lite snopet efteråt. Sen att man efter typ 10-12 öl tappar en del i smakuppfattningen är ju också lite trist. Bittert? Tyvärr fanns det inte en enda Bitter på festivalen vad jag kunde se. Men om man ska fortsätta ramla vidare i samma visa så var toaletterna trista, glas-sköljning bökigt och käket en del under förväntan. Förutom detta, så var det såklart helt fantastiskt.

Gott! En öl utan namn ingick. Men kände att det lovats mer. My mistake.

Gissa vilken..

Man gick runt som ett barn i en godisaffär, och kunde inte bestämma sig, fastän man visste att man snart skulle köpa nästa glas. Polettsystem är ju klockrent. Det som faktiskt dracks, var följande:

• Evil Twin Sour Barrel 2 - 7/11 Lite kött
• De Struise Pannepot Wild - 9/11 Fab!
• De Struise Shark Pants - 8/11
• Cigar City Church on a Hill - 10/11
• Mikkeller Spontandoubleblueberry - 9/11
• Hoppin Frog Hop Masters Abbey Belgian-Style Double IPA - 9/11
• De Molen Larie & Apekool - 10/11
• Three Floyds Ham on Rye - 9/11 balans!!
• De Struise Dirty Horse 1983 - 9/11 jordig suröl
• Westbrook Covert Hops - 7/11
• Uncommon Brewers America Special Bitter - 8/11 Bitter? njae...
• Lost Abbey 10 Commandments - 9/11
• Brodie´s Old Street (Cask) - 10/11 sweet!
• Mikkeller Middagsöl - oj! Lite bondgård. Lite spont. Humle. O friska grönsaker. Grape.
• De Struise XXXX Quadrupel - 9/11
• Farmers Cabinet Everlasting Bright - 8/11
• Mikkeller Rodeo - 10/11 Riktigt spicy!
• Evil Twin Über Tart - 9/11 pinjenötter!
• Three Floyds Cimmerian Sabretooth Berserker - 9/11
• De Molen Hemel & Aarde Coal Ila - 9/11
• Mikkeller Spontandoubleblueberry + De Molen Hemel & Aarde Coal Ila - 10/11 Egen 50/50 med Peters hjälp. Succé!

Och nu när jag läser allt detta så kommer alla fantastiska öl tillbaka i mitt sinne. Wow.

Besöket avslutades med en gemensam insats för att säkra framtida minnen från festivalen. En Mikkeller Stella 3.

Patrik och hans vän Stella.

Mina vänner ville gå vidare och besöka Mikkeller Bar, och jag var inte den som bråkade. Där fanns lite fat som blev över från fredagen på festivalen. Suveränt! Följande intogs:

• Mikkeller Barrel Aged Texas Ranger Framboise - 9/11 Nästan lika god som vår 50/50.. :)
• Three Floyds Dreadnaught - 9/11
• Stillwater Bri-Witter Weisse - 8/11
• Mikkeller Single Hop Cluster - 7/11
• Baird Suruga Bay Imperial IPA - 8/11

När e de festival igen?

Öljuntans Nomadbryggeri - Left Over London

Så var det äntligen dags för öl nummer 3 i Öljuntans egentillverkning.

Stilen är en Extra Special Bitter, eller ESB som det brukar heta. Tanken var att använda överbliven malt från de två tidigare brygderna. Det som fanns över passade bra för just en ESB.

Doften är markant knäckig med dragning åt bränt socker. Jag skulle säga att doften är fuktig och dov. Bakom lurar en frisk blommighet och lite lätt fruktig doft som är präglad av torkad frukt och bär,
Smaken är söt och knäckig, alkoholen på 5.9% känns men den är balanserad mot sötman.Det bubblar som förväntat. Beskan är behaglig och matchar också den sötman bra. Smaken hänger kvar länge efter jag har svalt och fyller gommen med blommiga söta smaker. På det hela taget en kompetent ESB tycker jag och jag är stolt över Oskars bryggning! Den lilla smaken av syrlighet finns där precis som i våra 2 tidigare öl och kan nog skyllas bristen på bakteriefri miljö under bryggningen, men det är inget som stör nämnvärt denna gången.

Betyg 8/11

Lagunitas - Censored Rich Copper Ale

Historien bakom denna öl, eller egentligen dess namn och etikett är ganska så roande. Den var från början tänkt att heta "The Kronic" men det var tydligen inte lämpligt för en öl, då klistrade man helt enkelt över det ursprungliga namnet och skickade in samma etikett igen till amerikanska "Liquor Control Board"och då blev etiketten godkänd. 

Doften har tydliga toner av persika och spannmål och lite jäst. Det finns också något som jag associerar till lager-beska. De brända tonerna och den förmodade karamellmalten ger en fin rundhet i doftupplevelsen. 

Den är lätt i munnen och första intrycket är att det känns fräscht och färskt med en något tillbakadragen maltsötma. Det är också lätt att hitta bröd och sågspån. Beskan är fin och närvarande utan att störa, den höjer bara upp helheten på ett bra sätt, men biter ifrån lite mer än jag trodde i slutet. Det är en väldigt fin balans mellan maltsötman, kropp och beskan. Detta är bra, drickvänligt och kompetent. Jag sörjer att det bara kom med en flaska av denna från Köpenhamnsbesöket. 

Betyg: 8/11

//Oskar

Garrett Oliver, sicken kille.

Tänkte jag skulle sammanfatta Akkurat-besöket förra fredagen.

Har aldrig varit en person som gärna pratat med kändisar. När Pekka Lindmark stod och signerade i brödavdelningen på Toppen i Vellinge när jag var liten så vågade ja inte ens närma mig honom. Stötte på Garrett Oliver förrförra ölfestivalen i Köpenhamn och lyckades till sist klämma fram ett kantigt "I´m a big fan". Hade därför inga stora förhoppningar om kommunikation denna kväll på Akkurat. Jag och Peter var där för ölens skull. Den gjorde oss knappast besviken.

Lika bra att ta in både Mary o Blast när man ändå är igång.

Brooklyn Blast är en fantastiskt DIPA som doftar ljuvligt, ger en riktigt humledos i smaken, men försvinner lika snabbt och lämnar ens mun redo för vilken öl som helst. Galet balanserad och snygg. Brooklyn Mary´s Maple Porter är behaglig. Lite rökig. Men framför allt väldigt behaglig. Carnegie 175th har börjat ta sig och var nu riktigt bra på fat. Mycket mer karaktär och bärighet. Mina flaskors imaginära värde höjdes direkt. Brooklyn Black Chocolate på fat gjorde inte någon besviken. Brooklyn Radius var en rolig upptäckt. Jag tyckte den var som jag skulle vilja att en wit är. Törstsläckande. Lätt. Belgisk jästighet. Skön humlighet och beska. Kvällens wierdo var såklart Brooklyn Concoction. Peter drack flera stycken. En öl kan verkligen smaka hur som helst. Alltså en öl som bygger på en drink. Brooklyn Companion var kanske den minst goda ölen under kvällen, men trots de väldigt god. En wheat wine. Vete-barley wine alltså. Intressant, men inte så spektakulär. För mig var dock kvällens höjdare Brooklyn Cuvée de la Crochet Rouge Riesling. En av anledningarna var ju, om jag ska vara ärlig, att den gavs till Peter av självaste Garrett. Men vicken öl. Som en Brewdog Ghost Beer, fast i smoking och väluppfostrad. Och färre procent då. Har svårt att i minnet beskriva den idag, men wow, så komplex och samtidigt lugn och bekväm.

En viss Mattias från Sigtuna var också lite star struck tyckte jag mig se. 

Hur som helst. Garret Oliver. Brooklyn Brewery har varit en stor faktor vad det gäller mitt ölintresse. Jag ville besöka bryggeriet innan jag blev nörd. Drack standardsortimentet i flera år. Den öl som gjorde att jag började kunna tänka mig att lägga för mycket pengar på öl var Black Ops. Antagligen för att den var från Brooklyn Brewery. Och detta är ju tätt kopplat till Garrett. Det närmaste man kan komma en "idol" i den hobby man numera har.

Och så står man där o hänger med Garrett. Jag och Peter. Han tar sig tid och berättar gärna om olika grejjer. Väldigt avslappnat. Vi ställer lite frågor, han svarar utförligt. Lite senare kommer jag tillbaka från herrarnas och finner Peter samtalande med Garrett igen. Garret frågade om Peter gillar sura öl, och ger honom hans eget glas med Brooklyn Cuvée de la Crochet Rouge Riesling. Ölen jag innan hade hoppats skulle finnas på plats, men fått nekande svar från personalen. Ett par flaskor hade någon tagit med sig till ett slutet sällskap, och Garrett tyckte väl att han hade druckit den förr, och vi kunde få den istället. Sicken kille, Garrett. Sicken kille. Så sammanfattningsvis. En ganska fantastisk kväll.

De Dolle - Arabier

Denna skönhet införskaffades under mitt senaste besök i Köpenhamn.

Jag är svag för De Dolle, det ska jag villigt erkänna. De verkar vilja behålla småskalighet och kvalité till varje pris, det imponerar på mig. Denna öl har jag inte provat förut så det var med spänning jag öppnade kapsylen.

Doften som möter mig är läckert fruktgodis, väldigt frisk och färsk doft överlag. Det fortsätter med tallbarr, ren citron och inte minst solmogen persika och mango.
Smaken är torr, det finns en rejäl belgisk sötma och en rejäl knippe humle, inte överdrivet besk utan mer aromhumle. Sötman från sommarfrukter är dominerande och avslutningen bjuder på ananasjuice.

Betyg 9/11