onsdag 21 november 2012

Premiär för PKLK Bryggeri - Enskede Bitter

Då har då dagen kommit då min gode vän Peter Pikulik (och hans PKLK Bryggeri, http://www.facebook.com/PklkBryggeri) till sist ska erbjuda världen sin första kommersiella öl. En bitter som är bryggd för Enskede Värdshus (http://enskedevardshus.se/). Ölen lanseras imorgon den 22e, vilket är samma dag som julborden startar. Ett par andra bloggar har redan täckt in de mesta:

Då jag är lite delaktig i vissa delar av sakerna, denna gång bara etikettdesign, så delas de såklart inte ut betyg. Men jag fick mig ett smakprov och vill ändå skriva något kort om ölen.

Alltså, en bitter på 5%. Lite grumlig och med ett lätt skum. Doften är passande nog ganska julig. Maltigt, lite kryddigt och en liten ton av citrus, vilket återkommer i smaken. En del karamellighet. Ölen är lätt i munnen, med en lätt skummande kolsyra. Smaken är trevligt rund och behaglig, och passar nog alldeles utmärkt till julmat. Medelbeska. En riktigt charmig bitter med bra hinkabilitet!

Första batchen är på 90 flaskor, men fler är på väg!

torsdag 1 november 2012

Moseldalen

Min käre far fyllde 60 år under andra halvan av oktober och bjöd på resa till södra Tyskland och Moseldalen. Man kan påstå att vi hade tur med vädret, 22-23 grader är inte fy skam långt in i oktober månad. Det är dessutom ett väder som passar alldeles utmärkt när man strosar omkring i gamla pittoreska små byar, eller i sakta mak flyter fram på floden. Det är ett fascinerande landskap man bjuds på. En långsamt slingrande flod, byar så fort marken blir tillräckligt platt och sen vinodlingar på varje liten meter som erbjuds. 


Det dracks såklart vin, något annat vore konstigt. Vinerna här är friska, med hög fin syra och bra bett i frukten. Det är fascinerande att på varje litet ställe man besökte fanns det viner av toppkvalitet, oavsett om det var ett hål i väggen eller ett mer statusfyllt etablissemang. Ölutbudet var om man säger så ganska så tillbakadraget. Bitburger dominerade och verkade vara standard på kranarna. Ett fåtal ställen bjöd istället för Bitburger på Karslberg Urpils. Utöver detta fanns det på restauranger och pubar ofta också ett flaskutbud bestående av en altbier, en schwarzbier och en kölsch.

Det blev givetvis ett par öl, även om vinerna dominerade stort. 

Gatz - Altbier


Knäckig doft med tydliga drag av metallisk burkkaraktär, trots att den kom på flaska. Jag hittar också torkade frukter, en viss brödighet och något orent som påminner om en fuktig källare. 

Smaken är främst orent maltig, lätt stickande metallisk och brödig. En lätt sötma avslutar det hela. Känns som ett obalanserat hopkok utan finess. Egentligen inte dum att dricka, man får leta lite efter smakerna. Men när man väl hittat alla felsmaker är det svårt att bortse från dom. 

Betyg 4/11

Näst på tur en Kölsch!

Gaffel - Kölsch



Här är det stora dofter av skumbanan, vete, viss pepprighet och ljusast tänkbara nästintill mogna frukter.  Doften är även lite alkoholstickig och det hela avslutas med franskbörd.

I smaken finns vetemjöl, ljust bröd, krusbär, en lätt och frisk humlebeska. Inte dumt alls, men heller inget att springa runt i cirklar och jubla över. Den känns dock något utspädd och tråkig, som om den saknar det där lilla extra för att bli intressant.

Betyg 5/11

Nu till resans bästa ölupplevelse.

Rothaus Pils  - Tannen Zäpfle



Här doftar det desto mer än i de två föregående ölen. En lätt och frisk brödighet, dagsfärskt bröd, pilsnerjäst och fina vetetoner. Den är friskt humlad, på ett stiltypiskt tyskt vis. Humlen är tillbakahållen men ändå tydlig. 

Den smakar fint, med en liten sötma, trevlig jordig humle och är även något gräddig. Smakrik och kompetent. På det hela en trevlig lite sötare sydtysk pils. Det här hade jag kunnat tänka mig att köpa hemma på bolaget. 

Betyg 7/11

//Oskar