Kvällen började med fotboll och en landskamp vi helst inte talar om, jag är faktiskt inte helt säker på att den utspelat sig. Det kan vara en konspiration i klass med månlandningen eller VM i Sverige '58.
Innan, under och efter fotbollen dracks det öl och den första var ingen mindre än Mikkeller Spontanale.
Doftar fint av kolatoppad malt, frisk, fruktig och söta bär. Vi hittar även pomerans, gröna vinbär, strösocker och lite belgisk jäst.
När den träffar tungan blir vi alla lite förvånade över en tydlig elegant nyponsmak. Den lovade rejält med sötma i doften, men den hittar vi inte nu. En något ilsken beska avslutar, påminner om det vita från en grape.
Öljuntans samlingsbetyg: 8/11
Mikkellern hade vore gode låtsasnorrman tagit med sig på sin bussfärd från fjordarnas rike och samma resa hade nästa öl också gjort.
Kinn Vestkyst IPA
Ett norskt bryggeri som ingen av oss stött på tidigare.
Här har vi alla de klassiska IPA dofterna, solvarma tropiska frukter, den ljuvliga humlen, kanderade frukter och ett litet stänk av koriander. Dofterna känns både djupa och något dämpade på samma gång. Vi kommer snabbt överens om att detta ligger någonstans mellan en engelsk och en amerikansk IPA.
I smaken är det den brittiska stilen som dominerar. Fin beska, lite citrus, absolut inte överhumlad och mjuk på slutet. Denna dracks till en burgare som undertecknad rört ihop och tillsammans med den kom det fram en kraftigare och mer amerikansk humlekaraktär.
Öljuntans samlingsbetyg: 8/11
Sen var det dags för kvällens förväntade höjdpunkt. Vi skulle prova två Nögne IBA. En från den nya batchen som släpptes på systembolaget 1:a september och en som delat sin levnadstid mellan Vinmonpolet och mitt tempererade skafferi. Ca ett år skiljde dessa åt, varav 9 månader varit mörka och hyfsat vältempererade. För att göra detta lite mer spännande då vi inte var säkra på hur stor skillnad det skulle vara på dessa två så blindprovade vi de två varianterna. Efter att Daniel blivit något förvirrad efter att jag försökt förklara hur vi skulle se till att ingen visste vilka glas som innehöll vad så skred vi till verket. (Det kan tilläggas att Daniel bara drabbades av tillfällig sinnesförvirring och snart var med på banan igen)
Den första varianten vi provade hade en djup russinsötma i doften, med knäck och smörkola strax efter. Vi hittade även lite brynt smör.
Smaken var komplex, med bränt socker, en viss smörighet, plommon och en behaglig nästan portvinslik sötma.
Öljuntans samlingsbetyg: 10/11
Nästa glas hade en till stora delar nästan helt annan doft. Här var det lite rått, något unket, lättare toner av knäck, smörkola och bränt smör. Men man fick leta efter dom bra mycket mer här.
I smaken hittade vi en lätt sötma, röda frukter, en liten spritighet, något däck och rengöringsmedel.
Öljuntans samlingsbetyg: 7/11
Vi hade inte direkt svårt för att gissa vilken som var den lagrade varianten. Desto svårare hade vi att tro på att skillnaden var så stor. Vi var även något besvikna på den färska varianten, då vi vid tidigare provningar tyckt om denna mer. Kanske blev vi för färgade av att det var den lagrade vi drack först.
Vi fortsatte kvällen med ytterligare kvalitetsöl och korkade upp en De Molen Mooi & Machtig Cognac Barrel från 2009 som legat på flaska sedan 2010.
Här var det underbara madeiratoner, mandelmassa, macademiannöt, kardemumma, jästa bär, lite melon och avslutningsvis en bit selleri. Spännande med så mörka och friska toner på samma gång. Doften lovar mycket.
Den är som ett desservin i smaken, mycket vinös, konstigt vore annat med 17.4% alkohol. Men den är inte alls spritig. Vi kommer också överens om att det finns en druvighet i den och något av en fet hinna, som vi har lite svårt att första och sätta i sammanhanget. Men gott är det, det är vi alla överens om.
Öljuntans samlingsbetyg: 10/11
För en fin avslutning plockar Niklas fram något alldeles extra som han haft med sig från sin personliga ölkollektion. Sigtuna Ace of Spades.
Här har vi en viss ljungsötma, mörka portertoner, mörkrostad choklad men även en ljusare chokladton. En liten fin syra balanserar det hela och vi hittar även något som vi inte hittar ett bättre uttryck för än "en orökig rökighet"
I smaken hittar vi mycket konstigheter, det som jag antecknat ner är chorizo, lättrökt paprika, medvurst och vasaskepp, tjära och dadlar. Låter ju lite chockartat så här när man skriver ner det, men resultatet blev i alla fall gott.
Öljuntans samlingsbetyg: 10/11
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar