fredag 1 april 2011

Rodenbach Grand Cru


En öl som redan tidigare recenserats här på bloggen. Då av den fantastiska skåningen Niklas. Men då på ett stökigare etablissemang i allas vår huvudstad Stockholm. Själv väljer jag en mer enskild och eftertänksam plats.

Det är något med den här syrliga och våta doften som får mig att bli på så gott humör. Trots att den har ett stråk av höst i sig. Som ett häftigt höstregn som effektivt slår sommarens sista överlevande blomster till marken. Det är självklart hallon, jordgubbe och en vinös lite spritig doft. Ett stråk av halm, jord och våt asfalt. Det finns också en viss kemisk lite stickande doft, en sådan där som man gärna vill lukta på men undrar om den egentligen är nyttig. Tänk spritpenna, lösningsmedel och liknande.

Jag förvånas av tyngden i smaken, jag hade väntat mig en ännu större fräschör. Det finns en positiv unkenhet som vrider och vänder på de syrligt fruktiga smakerna. Väldigt lätt kolsyrad med fin eftersötma, som när man som ung och dum blandat saft med mineralvatten i hopp om att det ska bli läsk.

Jag blir inte riktigt klok på kontrasten mellan öl och vin. Det är både och, men samtidigt tydligt både det ena och det andra.

Betyg 8/11

2 kommentarer:

  1. Jag har för avsikt att pröva denna igen, då ja misstänker att ditt ömdöme nog är närmare sanningen än mitt. Jag är också väldigt nyfiken på den våta doften.

    SvaraRadera
  2. Mmmm våta doften låter spännande..

    SvaraRadera