Garrett Oliver, sicken kille.

Tänkte jag skulle sammanfatta Akkurat-besöket förra fredagen.

Har aldrig varit en person som gärna pratat med kändisar. När Pekka Lindmark stod och signerade i brödavdelningen på Toppen i Vellinge när jag var liten så vågade ja inte ens närma mig honom. Stötte på Garrett Oliver förrförra ölfestivalen i Köpenhamn och lyckades till sist klämma fram ett kantigt "I´m a big fan". Hade därför inga stora förhoppningar om kommunikation denna kväll på Akkurat. Jag och Peter var där för ölens skull. Den gjorde oss knappast besviken.

Lika bra att ta in både Mary o Blast när man ändå är igång.

Brooklyn Blast är en fantastiskt DIPA som doftar ljuvligt, ger en riktigt humledos i smaken, men försvinner lika snabbt och lämnar ens mun redo för vilken öl som helst. Galet balanserad och snygg. Brooklyn Mary´s Maple Porter är behaglig. Lite rökig. Men framför allt väldigt behaglig. Carnegie 175th har börjat ta sig och var nu riktigt bra på fat. Mycket mer karaktär och bärighet. Mina flaskors imaginära värde höjdes direkt. Brooklyn Black Chocolate på fat gjorde inte någon besviken. Brooklyn Radius var en rolig upptäckt. Jag tyckte den var som jag skulle vilja att en wit är. Törstsläckande. Lätt. Belgisk jästighet. Skön humlighet och beska. Kvällens wierdo var såklart Brooklyn Concoction. Peter drack flera stycken. En öl kan verkligen smaka hur som helst. Alltså en öl som bygger på en drink. Brooklyn Companion var kanske den minst goda ölen under kvällen, men trots de väldigt god. En wheat wine. Vete-barley wine alltså. Intressant, men inte så spektakulär. För mig var dock kvällens höjdare Brooklyn Cuvée de la Crochet Rouge Riesling. En av anledningarna var ju, om jag ska vara ärlig, att den gavs till Peter av självaste Garrett. Men vicken öl. Som en Brewdog Ghost Beer, fast i smoking och väluppfostrad. Och färre procent då. Har svårt att i minnet beskriva den idag, men wow, så komplex och samtidigt lugn och bekväm.

En viss Mattias från Sigtuna var också lite star struck tyckte jag mig se. 

Hur som helst. Garret Oliver. Brooklyn Brewery har varit en stor faktor vad det gäller mitt ölintresse. Jag ville besöka bryggeriet innan jag blev nörd. Drack standardsortimentet i flera år. Den öl som gjorde att jag började kunna tänka mig att lägga för mycket pengar på öl var Black Ops. Antagligen för att den var från Brooklyn Brewery. Och detta är ju tätt kopplat till Garrett. Det närmaste man kan komma en "idol" i den hobby man numera har.

Och så står man där o hänger med Garrett. Jag och Peter. Han tar sig tid och berättar gärna om olika grejjer. Väldigt avslappnat. Vi ställer lite frågor, han svarar utförligt. Lite senare kommer jag tillbaka från herrarnas och finner Peter samtalande med Garrett igen. Garret frågade om Peter gillar sura öl, och ger honom hans eget glas med Brooklyn Cuvée de la Crochet Rouge Riesling. Ölen jag innan hade hoppats skulle finnas på plats, men fått nekande svar från personalen. Ett par flaskor hade någon tagit med sig till ett slutet sällskap, och Garrett tyckte väl att han hade druckit den förr, och vi kunde få den istället. Sicken kille, Garrett. Sicken kille. Så sammanfattningsvis. En ganska fantastisk kväll.